Hösten är här och alla känslor som hör med den. Personligen älskar jag hösten och kan förlora mig själv i naturens kraft med dess förberedelser för dess årliga vila. Istället har min vän gått in i sin årliga depression där hon dras ner bland de ruttnande löven och livets förgänglighet. För henne är hösten likställt med döden, men för mig är den väldigt levande. Det är nu naturen ska bevisa sin styrka i ett test där bara de väl förberedda klarar sig. Naturen gör sig redo för framtida stordåd och det är nu som grunden läggs. Hösten kan vara farlig, men framför allt är det en utmaning – en påminnelse om att växa sig stark.
Det är vad jag behöver göra, det är det som är viktigast nu. Månader av magsår, varningar om utmattning och usla sömnvanor har fått mig att inse att det är dags att förändra mitt liv. Det är besvärligt och ovanligt att sätta sig själv först, speciellt för en introvert människor-behagare som jag själv, men nödvändigt.
Vad betyder det konkret? Jo, jag jobbar på att bli artist på heltid. Jag famlar mig in på okänt territorium men jag går framåt och jag tänker fortsätta. Det finns många som säger nej men någon måste våga, kommer du med mig?
