Konstmissar - ett högst verkligt fenomen

Konstmissar - ett högst verkligt fenomen

Att du har gjort något 100 gånger tidigare är ingen garanti för att du kommer att få det rätt nästa gång

Ju mer du övar på något, desto mer självsäker blir du. Tyvärr har hjärnan en osviklig tendens att bli lat ju säkrare den är på sin orsak, och där ökar risken för onödiga misstag. Det gäller allt vi gör och konst är inget undantag. De främsta misstagen domineras vanligtvis av konstigt avbildad anatomi.

Själv har jag nu jobbat med en stor tavla i flera veckor, jag hade ett foto som utgångspunkt, men drabbades ändå av en härdsmälta och räknade fel på antalet fingrar på ena handen. Händer är en av de saker jag dragit mest i mitt liv och jag borde vara immun mot en sådan blunder, men nej!

Jag känner att många konstnärer gillar att bortförklara misstag genom att säga att det är Konst och inte vetenskap - det var allt som var meningen - acceptera den konstnärliga friheten! Jag har svårt att tro att alla dessa artister avsiktligt gav hunden tre ben eller att solljuset ändrade riktning på en slumpmässig plats med avsikt. Ibland kan sådant sättas in medvetet för att skapa effekt, men det är långt ifrån alla konstnärer som aktivt jobbar med sådant.

Ibland måste man erkänna sina misstag och tänka på hur man vill gå vidare. Ibland kan misstaget vara en förbättring, det var inte vad du hade i åtanke men ämnet blev mycket bättre på grund av det och du måste ändra ditt eget tänkesätt om det. Ibland är det däremot bara att plocka fram verktygen och göra i ordning det som blev tokigt. Jag kunde ha kämpat för min egen prestige och den niofingrade kvinnan, men nej, det hade varit en inte särskilt väl gömd efterkonstruktion. Istället doppade jag penslarna i färg och gav henne ytterligare en tumme och nu ser hon äntligen ut som jag trodde att jag målade henne första gången.

Det finns en tumregel som mest används för text men fungerar lika bra för konst och det är att ju större något är, desto svårare är det att recensera. Felstavningar i till exempel fasadskyltar upptäcks ofta först av utomstående efter att de har monterats. Detta trots att den granskades av flera personer ur personalen under produktionen.

Till nästa stora duk tänker jag hålla lite extra koll på kroppsdelarna. Åtminstone tills jag vänjer mig och min hjärna börjar bli lat igen.

Tillbaka till blogg